venusmars

Män har många olika sätt för att trycka ner kvinnor i skolor, i arbetsplatser och i vissa fall i hemmet. De fem härskarteknikerna täcker dessa sätt ganska bra tycker jag. Jag tror faktiskt att det framför allt är i de högre ledningsgrupperna i företag som dessa förekommer.

Här nedan tänker jag nu berätta för er lite kort vad de fem härskarteknikerna egentligen är. Jag kommer att ge egna exempel på när jag märkt av dem. Jag kommer att berätta om dessa härskartekniker ur ett jämställdhetsperspektiv inom arbetsmarknaden.

Osynliggörande
Den här härskartekniken innebär att det ofta är männen som helt väljer att ignorera kvinnorna i en grupp. De kör helt enkelt över deras ideèr.

Det här har jag säkert själv gjort flera gånger. Även om det förhoppningsvis inte hade någonting med kön att göra utan bara individer ifråga.

Förlöjligande
Förlöjligande försiggår när en kvinnas insats blir förhånad och förlöjligad. Ofta genom att lägga till nedlåtande kommentarer såsom ”men lilla gumman, hur tänkte du nu?” istället för att ge negativ eller positiv feedback som man borde ge sina jämlikar.

Underhållande av information
Underhållande av information är helt enkelt när en grupp fryser ut individer och undanhåller denna information som den behöver för att sköta sitt jobb.

Dubbelbestraffning
Dubbelbestraffning innebär att försätta någon i en situation där alla handlingsalternativ kommer att ifrågasättas.

Jag har själv märkt av detta när en mamma tvingas välja mellan ett viktigt möte eller sitt sjuka barn. Väljer kvinnan att närvara vid mötet så anses hon vara en dålig mamma och ifall hon stannar hemma och tar hand om sitt barn så anses hon vara en oseriös arbetskamrat.

Påförande av skuld och skam

Att få någon att tro att ett problem enbart orsakades av en själv. Precis som med dubbelbestraffningen så går det inte för den utsatta individen att vinna.

Att utöva de här teknikerna på kvinnor tror jag bidrar till att de påminns om att deras åsikter är mindre värda, att de är oviktiga och betydelselösa. Det är speciellt i de högt uppsatta ledningsgrupperna som man kan se en bristande jämlikhet. Om det inte är jämställt i ledningsgrupperna så har jag också väldigt svårt att tro att de lyckas forma ett jämställt företag. Därför är det oerhört viktigt att fler kvinnor, trotts vissa fördomar, verkligen vågar ansöka om anställningar vid de högre positionerna. Jag tror att det är precis det som krävs för att Sveriges arbetsplatser ska bli jämställda på riktigt.

Adrian Vejbrink Kildal

Vi växer alla upp med olika slags familjer som har olika värderingar och åsikter. Det är få människor som egentligen har en helt egen åsikt. Alla ideèr kommer någonstans ifrån, oftast från föräldrar. Som de flesta förstår så är barn oerhört lättpåverkade av vuxnas svammel. De uppfattningar om samhället som de bildar som barn är ofta svåra att ändra.

Föräldrar har störst roll och ansvar i uppfostrandet av sina barn och det är deras uppgift att både visa att det är jämställt i hemmet men också att lära barnen att alla faktiskt är lika mycket värda. Det är inte bara föräldrarna som man påverkas av. Även skolan, lärare och vänner har ett stort ansvar till att ge barnen ”de rätta” värderingarna enligt vårt samhälle.

Jag tror att den onda cirkeln som länge pågått håller på att brytas. På till exempel mina far-och morföräldrars tid så fick man tidigt lära sig att ”det rätta” för en kvinna var att ta hand om barnen och hushållet medans männen tog hand om det ekonomiska. Mina föräldrar växte upp med sådana värderingar som jag tror att de ändå lyckades bryta. På bara en generation har kvinnornas roll i samhället expanderat mycket och klyftorna mellan kvinnor och män har minskat. Vi har en del kvar att jobba på men det är inget som jag inte tror att vi kommer att klara.

Adrian Vejbrink Kildal

Det är nästintill omöjligt att en dag passerar utan att man hör eller ser reklam på TV, radio, affischer eller tidningar. Men hur pass mycket påverkas vi av reklamen egentligen? Det finns reklam som är väldigt oskyldig och ”regelrätt”. Det finns också sådan som visar på bristande jämställdhet i samhället. Jag råkade av en slump se Coca-colas nya reklam för drycken Zero. Den heter ”Break up - as it should be”. En kille halsar en Zero för att våga göra slut med sin flickvän, drar iväg i sin bil med fyra halvnakna kvinnor i koppel åkandes efter.

Reklamen har fått oerhört mycket kritik vilket jag tycker är helt befogat. Det är absurt att den överhuvudtaget fick visas på TV. Faktum är att ERK (Näringslivets Etiska Råd mot Könsdiskriminerande reklam) anmälde reklamen och lyckades få den fälld i Sverige. Det som skrämmer mig är ändå att väldigt många inte verkar se det sexistiska i reklamen, de ser inte vad som är fel. Det visar på hur långt det ändå har gått. De kommersiella företagen går för långt för att få gå med en ännu större vinst, enligt mig.

Om man jämför smaken och innehållet i Cola Light och Zero så är det ingen större skillnad. När man släppte Cola Light så märkte företaget att få män köpte drycken, den ansågs vara fjollig. Då valde man att lansera en ny dryck, Zero, och att profilera den mot en ny målgrupp, männen. I Zero reklamen ser man råa män tillsammans med dussintals snygga och lättklädda kvinnor. I Light reklamerna ser man däremot till exempel ett förälskat par som delar en Cola light på en vacker strand.

Reklamerna förstärker en av de vanligaste fördomarna - att kvinnor vill ha djupa relationer medan männen nöjer sig så länge som de får ligga. Min poäng är att media bidrar till att skapa ökade klyftor mellan kvinnor och män.

Adrian Vejbrink Kildal

Jag kommer ihåg hur jag som nioåring på en idrottslektion fick kommentaren ”upp och hoppa, är du en tjej eller?” av min idrottslärare Lasse. Jag hade mitt under en fotbollsmatch ramlat och slagit i benet rejält. Såklart började jag gråta men efter att fått höra hans uttalande torkade jag tårarna och fortsatte spela med mina klasskamrater. För man ville ju inte vara som en tjej! Lektionen slutade och jag tänkte inte mer på det som hänt. Trots att det inte var en stor grej så kommer jag fortfarande ihåg hans exakta ord.

Så här i efterhand tänker jag på hur påverkade vi ändå är av de vuxna runt omkring oss. Hur lätt det är för dem att bara slänga ur sig något som fastnar i barnens huvud och som påverkar dem. Jag tror inte att min lärare Lasse egentligen menade något illa. Det var bara hans sätt att hantera en gråtande unge.  Men ändå tycker jag att det säger ganska mycket om hur han, och många andra, faktiskt ser på skillnaderna mellan pojkar och flickor.

Adrian Vejbrink Kildal

Det pratas och debatteras mycket om kvinnornas utsatthet i samhället men det är väldigt sällan mannens utsatthet kommer på tal. Här kommer ni att få ta del av mina tankar om hur samhället formar och diskriminerar männen.

Att kvinnorna diskrimineras tror jag att få personer har missat. Att även männen missgynnas på grund av sitt kön är det inte lika många som pratar om. Män anses ofta vara starkare än kvinnor. Jag som man förväntas tåla mer både fysiskt och psykiskt. Om jag inte gör det så är jag inte lika mycket man. Mannen ska vara den starka. Någonting annat är inte accepterat i vårt samhälle just nu.

Ett tydligt exempel är att kvinnor har rätt att visa känslor, positiva som negativa. Män ska hålla dem inne. Om en man skulle sitta och gråta kan jag lova att många skulle gå förbi och rynka på näsan och kanske fälla kommentarer som ”ryck upp dig för fan”. Att en kvinna gråter och visar känslor offentligt är däremot helt okej och det är inte alltför sällan jag ser en kvinna gråta.

Det många menar är diskriminerande för kvinnor upplevs inte vara lika allvarligt för män i samma situation. Den kille som får höra att han är taning blir minst lika ledsen som den tjej som får höra att hon är mullig. Ändå tror jag att det är mycket mer acceptabelt att kommentera killens kropp. Idag tror jag att de flesta män är väldigt försiktiga med att kommentera kvinnors utseende och kroppar. Vem vill riskera att en komplimang tolkas som sexuella trakasserier?

Jag tycker att det är bra att kvinnors rätt i samhället har uppmärksammats och att många jobbar för att göra villkoren likadana mellan kvinnor och män. Men det är samtidigt viktigt att rollerna inte blir ombytta. På många arbetsplatser och utbildningar diskuteras det om kvotering är ett bra sätt för att skapa jämnare könsfördelning i grupper. Det innebär att man bestämmer sig för att öka antalet kvinnor eller män i en grupp genom att särbehandla dem. Det låter väldigt bra. I praktiken så kan det däremot betyda att en man faktiskt diskrimineras. Eller hur skulle du uppleva det att bli utkonkurrerad av en kvinna med sämre utbildning och erfarenhet, bara för att hon är kvinna?

Nu kanske ni tror att jag är anti-feminist. Så är det inte. Jag tycker att det är viktigt att vi alla fortsätter att jobba för kvinnors ökade jämställdhet och att vi ser att de fortfarande behöver kämpa hårdare för att ta plats i samhället.  Men vi får inte glömma att det även finns sammanhang där männens rättigheter och möjligheter behöver uppmärksammas.

Adrian Vejbrink Kildal S1b