Jag bara undrar
När jag var liten så var jag ett väldigt bråkigt barn. Jag pratade mycket och tog plats. Jag ville aldrig lyssna på vad lärarna sade åt mig och jag fick ofta höra att jag var ”vild”. På rasterna så var jag ofta i slagsmål och det var inte ovanligt att jag fick andra barn att gråta och springa till lärarna. På dagis så spenderade jag mesta tiden på gröna bänken som var vårt dagis skamvrå. Andras föräldrar och lärare tyckte inte om mig för att jag hade ”dåligt inflytande” på mina tjejkompisar.
Mina föräldrar var aldrig dåliga föräldrar som uppfostrade mig dåligt och jag hade inte någon form av ADHD. Jag var nog bara en dryg unge som älskade uppmärksamhet. När jag blev äldre så slutade jag vara dryg och började lyda lärare och andra vuxna. Jag blev mera tillbakadragen och fick ofta höra hur jag förbättrat mig. ”Hanna, du var ju så vild när du var liten och nu har du blivit mycket lugnare. Good for you!”
Så, jag bara undrar om jag skulle ha ändrat mig om jag hade varit en pojke. Hade det varit mer okej att ta plats? Hade lärare och vuxna behandlat mig likadant? Har detta samhället påverkat mig? Var det som alla vuxna sa bra att jag tillslut rättade mig i det lilla söta flickledet där jag hör hemma?
Jag bara undrar.
/Hanna Ekberg
